Ålands skärgård - en klass för sig själv!

Tillsammans med goda vänner var Inge Bäckström och paddlade i Ålands skärgård i somras. Här berättar han om turen.

Av: Inge Bäckström

Åland, landskapet med tusentals öar, holmar, skär och solvarma granitklippor. Majestätiskt vackert! Paradiset för oss havspaddlare, som älskar en vild, örörd och ödslig skärgård. Här kan det gå dagar utan att man träffar på någon människa. Uppskattas ensamheten ska man paddla här, knappast om man är lagd åt att trängas med människor, båtar av olika slag, som exempelvis på västkusten under de fyra uppdrivna semesterveckorna. Tillsammans med 5 andra kajakvänner genomförde vi här en veckotur initierad av undertecknad sommaren (vecka 27) 2002. Turen återges här som en kortfattad dagboksberättelse.

Balsam för själen
Med färja från Grisslehamn till Eckerö (kallas änkornas ö), och sedan bil ca 50 km till Sandö campingplats, som ligger vackert inbäddad bland tallar och björkar på Ålands östra sida där himmel och hav förenas. Solen skiner nästan från en klarblå himmel medan kajakerna packas med förnödenheter och friluftsutrustning. Färdriktningen är nordväst mot Saggöarkipelagen medan Vikarfjärden ligger nästan kav lugnt när vi i meditativt tempo glider fram i våra fullastade havskajaker. Trots närheten till bebodda öar och semestertider är ödsligheten total, ofattbart, men sant! Ingen av oss saknar heller det livliga, och kaotiska båt- och folklivet. Så, med vidöppna ögon och öppet sinne insuper vi ödmjukt en säregen skärgård, som bokstavligt friserar om både själen och kroppen.

Entusiastiskt kajakpar
Vi paddlar genom läckra sund, mellan kobbar och skär. Träffar ett entusiastiskt kajakpar som paddlat de senaste 5 åren i detta område. Vi samtalar bland annat om fina tältplatser och paddling i Ålands skärgård. Jag beskriver vår tänkta tur i den yttre skärgården, vilket dom avstår ifrån på grund av det öppna havet. Norröver finns bara Ålands hav och därefter Bottenhavet.
Regnet hänger i luften medan våra förstklassiga tält reses på naturlig ”gräddhylla” på högt belägna klipphällar med en magnifik utsikt över Boxöfjärden. Länsmansgrunden framträder som en mörk konturbild mot horisontlinjen, ca 9 km bort i nordlig riktning. Middagen intas i tältet medan regnet smattrar mot tältduken. Regnet upphör lagom tills kvällsandakten med efterföljande sjörapport.

Hälsosam hobby
Vågorna är korta och hetlevrade, men inget problem. Jag är ”kömannen” och paddlar alltid sist för att lättare kunna ”övervaka” och komma först fram till en ev. ”nödställd”.
I Hamnesundet gör vi ett kort uppehåll och samtalar med ortsbefolkningen som rekommenderar att vi ska paddla runt ön och titta på Finlands äldsta och största ek. En äldre herre betraktar min kajak innan jag sätter mig i den. Efter en stunds iakttagelse, säger han; ”en hälsosam hobby” och så går han medan vi glider ut på havet i kajakerna. Tyvärr, misslyckas vi med ”uppdraget” att finna eken!

Mängder av huggormar
Färden går vidare i omväxlande motvind och lugna vatten genom fascinerande Saggöarkipelagen, som bokstavligt badar i flödande solsken. Ute på den nordvästligaste delen av Saggö vimlar det av huggormar, som kommer under natten. Under dagtid kan man röra sig tryggt på holmarna. Skulle man råka tälta på en ormrik ö eller holme, så ska man enligt Ursula (min kontakt på Åland, sedan hösten 2001) ”banka på tältgolvet” innan man kryper ur tältet!
Då krälar de iväg! Vi såg inga huggormar under den här sjudagarsfärden!
Vi landstiger inne i en stilfull vik, som vätter mot norr med vidöppna havet i fonden. Att paddla ut ur viken, kan bli ett våghalsigt äventyr om det friskar på från norr, men vi tar risken att bli inblåsta! Solotälten stensätts och därefter avnjuter vi en underbar kväll i härlig sommarvärme under trevlig samvaro. Kvällens sjörapport aviserar positivt väder!

Alfred Hitchcocks ”fåglarna”, fast i verklighetenSolen strålar generöst från en klarblå himmel medan färden fortsätter i nordostlig riktning mot Hamnskärarkipelagen. Vidöppna havet öppnar sig på sitt charmfullaste humör, ootroligt, men faktiskt sant! Insuper en total ödslighet, trots att vi nu befinner oss i ett myller av tordmular, som sitter som ”panelhönor” utmed bergen. Dessa tillhör alkfamiljen, den har svart ovansida och vit undersida och är ca 40 cm lång. Näbben är hög och hoptryckt från sidorna och benen sitter långt bak. När vi sakta flyter fram utlöses rena dominoeffekten genom att de flyger i stora horder rakt emot oss strax en ½ meter ovanför våra huvuden. Det är som att uppleva filmen fåglarna på riktigt långt ute på Ålands hav en tidig förmiddag i juli!

Förfallna fiskestugor – EU-bidrag?
I lugnt paddeltempo fortsätter vi i sydostlig riktning mot Länsmansgrunden. Här finns en liten övernattningsstuga och landstigningsplats samt en eldstad för öppen eld ute på klipporna.
Vi paddlar vidare österut genom läckra Kalskäraripelagen och gör en 5 km överfart till Väderskär. Vi snirklar oss in i en smal och vindlande kanal med skyddat inlopp på spaning efter en lägerplats. Längst in finner vi en liten lagun med stilla vatten och bra, om än något spridda, tältplatser. En bit ifrån finns ett antal f.d. fiskestugor i mycket dåligt skick! Vi besöker dessa och får en bild över hur fiskarfamiljerna hade det då det begav sig. Ett ofattbart hårt slit för ”brödfödan”. Nu har Olof (campingvärden) ambitionen att med hjälp av EU-bidrag bygga upp platsen så att bland annat kanotister ska kunna göra enklare övernattningar här. Vi bivackerar en bit från stugorna. Kvällens sjörapport aviserar om kraftiga vindar för nästa dag. Vi beslutar att avvakta med att fortsätta, och anslår nästa dag till bland annat vårträning.

Turens första kapsejsning
Det blåser ca 12 m/s och växlande molnighet när vi paddlar ut i olastade kajaker för vågträning i motvind mot korta och ilskna vågor. Paddlar sedvanligt som köman, men för ett kort ögonblick paddlar jag upp till Jonas för att säga att han ska ändra riktningen. Faller sedan tillbaka, och ser Kjell-Åke ligga i vattnet utmed sin kajak sysselsatt med att rigga upp sina seavings. Jag ropar till de andra; en kapsejsning, fortsätt mot lungvattnet längre upp!Jag vänder kajaken, och kommer omlott med Kjell-Åkes kajak (fören parallellt med den nödställdes akterdäck). Jag frågar om han varit med om kamraträddning tidigare, vilket han övat på många gånger! Fint, säger jag, och greppar tag i kajaken medan han lugnt och sansat gör en ”skruvingång” in i sittbrunnen. Räddningen är över på par minuter. Därefter paddlar vi lugnt och sansat i guppiga vågor medan vi samtalar om bland annat paddelteknik, vågpaddling, samt hans egen analys över varför han kapsejsade. Ett ”felskär” med paddeln i samband med ett stödtag! Vi fortsätter med våg- och balansträning, låga- respektive höga stödet, kamraträddning och förevisning av överkursen ”rollning”!
Det blåser för mycket för att göra en 6 km övergång på öppet hav, och sjörapporten aviserar ”fortsatta starka vindar, tillfälligt uppehåll, och åtminstone kuling, så lyssna gärna i morgon för det blir spännande väder”, säger meteorologen! Det blir att bida ut den aviserade kulingvarningen!

Kulminerar kulingen?
Jag stiger upp 5.30 eftersom det är vindstilla. Går upp på öns högsta topp blickar ut över ett lugnt hav. Hur länge kommer det att vara tillfälligt uppehåll, för det sa inte meteorologen? Nu gäller det att riva lägret snabbt och komma iväg tänker jag medan jag återvänder till lägret för att väcka gruppen, som redan är på fötterna när jag anländer lägret. Vi drar till havs. Väl ute i sundet mellan Västra skäret och Väderskär blåser det kraftfullt. Inget ovanligt med tanke på att vind följer land och dal! Kompasskurs 125 grader (sydost) mot Vikskär 6 km i horisontlinjen. Vindriktningen är sydvästlig, vilket innebär sidovind. Kommer vi att lyckas med överfarten? Kulminerar kulingen när vi är halvvägs? Frågeställningar jag brottas med medan det varma och lättsaltade vattnet emellanåt skvätter upp i mitt solbruna ansikte när kajakfören dyker ned i vågorna, som jag upplever härligare än Lisebergs flum raid!

Andra kapsejsningen - turrevidering
Paddlar förbi siste man. Faller sedan sakta tillbaka medan jag kastar ett öga mot Kjell-Åke, och ser honom ligga i vattnet utmed kajaken i full färd med att koppla på sina seavings. ”Vänd om” ropar jag till gruppen medan jag vänder och styr upp långsides med den kapsejsade kajaken och gör min andra räddningsaktion, som förlöper utan nämnvärd dramatik. Allt går helt enligt ”skolboken”. Medan vi paddlar tillbaka mot Väderskär beslutar jag att tillgripa min första ”turrevidering”, nämligen; att paddla söderut och lämna den yttre skärgården och komma in i skydd av den inre skärgården ned till Sandö camp. Beslutet bygger på kulingvarningen med ymnigt regnande. Att under dessa betingelser befinna sig i den yttre skärgården är brist på respekt för havets makter, som jag definitivt inte vill trotsa! Gruppen accepterar och instämmer till beslutet. Vi landstiger på Södra landet och slappar en stund. Den här gången kan Kjell-Åke inte ge någon förklaring till kapsejsningen! ”Det gick så fort, hann bara inte med”…
Surf- och vågträning
Vi vågtränar med lastade kajaker i motvind, och därefter surfar vi tillbaka. Att paddla medvind och vågor i ryggen är behagligt, men också väldigt förrädiskt. Det går snabbt och lätt och man känner inte vinden. Det är överraskande lätt att tappa kontrollen när kajaken skjuter fart och surfar på en vågfront. Det är svårt att styra en kajak som surfar. Rodret, om man har ett sådant, gör inte mycket nytta i skummet uppe på vågtoppen, förskeppet fastnar nere i vågdalen och vågfronten knuffar på i aktern. Plötsligt kan kajaken ligga på tvären och snurrar runt, vilket höll på att hända mig på Kosterturen i våras (2002). Ingen av oss kapsejsade, även om det var nära vid några tillfällen. Men, det hör ju surftleken till, eller hur?

Himmel och hav förenas i magnifika färger
Vi återvänder till vår f.d. lägerplats. Tillagar middag och inväntar sjörapporten kl. 16.00 för beslutsunderlag att göra en 2,5 km överfart i motvind till Sälö. ”Ett mäktigt lågtryckt har fördjupats över Polen och kommer att beröra vårt område under torsdagen”. Efter en viss beslutsångest, beslutar vi att göra övergången i motvind för att snarast möjligt komma ned i de skyddade vatten innan kulingen kommer.
Vid 18.00-tiden är vi på väg igen. Två i gruppen monterar på sina seavings utmed kajaksidorna, medan vi andra får förlita oss till att de sitter i paddelbladen? Det gäller att inte vara för kaxig! Samma paddelformation som tidigare. Kompasskurs 220 grader (sydvästlig). Vi har korssjö, och emellanåt är det kämpigt att förflytta sig framåt, vilket kräver en koncentrerad paddling! Vid 21.00-tiden slår vi läger på västra sidan av Sälö, som för mig är turens vackraste lägerplats! Den sena kvällen avnjuts medan himmel och hav förenas till ett eldorado av färger. Himlen pulserar intensivt i rödviolett, förstummade och storslaget skådespel. Kort därefter försvinner aftonsolens pompösa rodnad och tar med sig vår händelsefulla kajakvecka. Turen går mot sitt slut och det känns otroligt vemodigt, samtidigt väldigt angenämt. Vi samlas till den sedvanliga kvällsandakten och sjörapporten, som förebådar kuling och ett ihållande regn med början torsdag middag, men nu befinner vi oss på betydligt tryggare vatten!
I hällregn landar vi på eftermiddagen på Sandö campingplats, cirkeln är sluten. Turen fick ett snopet slut, och själva kulingen kom först på lördag, en dag senare än prognosen, men sjörapporter måste respekteras!

Sammanfattning
Ålandpaddling känns ensamt och ödsligt. Det är som att vara upptäcktsresande och befinna sig på jungfrulig mark. Var man än går i land så är det rent och örört. Man ser faktiskt inga spår efter människornas naturbehov och kvarlämnat skräp. Att det vistas få människor i skärgården, kan förklaras med att båtarna måste hålla sig till farlederna, på grund av mycket sten, grynnor och liknande. Enbart lokalbefolkningen kan hålla sig utanför lederna. Man har heller ingen rätt att tälta, annat än på campingplatser, eftersom här gäller inte allemansrätten! Jag undersökte noga detta innan turen. Fick bland annat veta, att sköter man sig, skräpar inte ned, gör inte upp eld, festar och skriker, håller sig till de obebodda öarna, är en liten grupp, så är man välkommen. Ska man tälta på bebodda öar ska man fråga mark- eller stugägaren lov, annars gör man ett lagbrott och avvisas! Vi tältade enbart på obebodda öar!

Kort om nästa Ålandspaddling
Med Sandö campingplats som start- och avslutningsplats. Arkipelagerna kring: Kumlin, Enklinge, Lappo, Lanot, Yxskär, Vikarskären, Björkö, Brändö, Finland öster om Jurmo…
Årets (2002) deltagare har företräde på turen om intresse och möjlighet finns. Max 8 deltagare inkl. undertecknad. Obligatoriska förberedelseturer ingår. De centrala under veckosluten mellan april och juni! Minikravet är att du måste deltag på minst 2 av veckoslutsturerna, och att du är ”självgående”! Du som känner för nästa års stora kajakäventyr i Ålands skärgård, hör av dig snarast möjligt till undertecknad!
Tidpunkt: Med färja till Åland måndagen den 21 juli 2003 och hemresa lördagen den 2 augusti 2003.

Upplysningar & anmälan:
Inge Bäckström, telefon bostad: 031-65 46 96
inge.back@ebrevet.nu
Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2002-09-09 01:48   blomh
Betyg: 5
Mycket fint skrivet och med bra information. Har bara besokt Aland en gang, men var alldeles betagen och kommer att atervanda sa snart det gar. Hoppas bara det far lov att fortsatta vara sa orort och bevarat.
 
2002-10-13 18:25   Samuelsson
Betyg: 5
Hej hat suttit och läst denna berättelse nu. Och nat. pockar det på att vara med om något så underbart. Men jag som har nyligen upptäckt detta med paddling är nog inte alldeles redo för Åland än. Jag har i sommar paddlat i ung. 80 timmar har lärt mig en hel del. Men kanske en sommar till ska det bli i träning sedan blir det nog Åland. Ska lära mig lite av räddnig först det är ju livsviktigt. Vi blir får jag hoppas ett litet gäng här i Söderhamn som ska ta upp det i vinter. Ska öva i basäng. M3en det klart man vet ju aldrig vi kanske syns i den Ålänska arkipilagen.
Från en som verklligen tycker denna sport är helt underbart
Leif
 
2002-12-04 22:15   kjelleb
Betyg: 5
detaljerad, trevlig läsning och till och med spännande hur det skulle gå.
 
2002-12-12 12:14   ivar42
Betyg: 4
Det är nog vi som är det entusiastiska kajakparet. Kul att vi träffades och kul att höra om er spännande tur. Vi ses nog på Åland nästa sommar också.
Bästa hälsningar från
Anki och Björn
 

Läs mer

En damgrupps färd med kajak från Pielavesi i mellersta Finland ner till Lahtis, det blev en långtur på 17 dagar och 398 km. 1 kommentar
Är man ute och rör sig i naturen regelbundet så är det klart att man då och då stöter på djur. En del av dessa möten är mer minnesvärda än andra. Här ... 4 kommentarer
En efterlängtad tur i tvåmanskajak tillsammans med barnen fyra och åtta år gamla. 2 kommentarer
Anna Björnström har skrivit och illustrerat boken "Brisk och havskajaken" som handlar om en dag i kajaken på havet ur ett barns perspektiv. Här är ...
Andra deltagaren i Äventyrliga dagen blev Olle 19 år, det blev paddling på Södra Storsjön och övernattning på en av öarna i sjön.

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.